Naturen

De höstfärgade björkarna runt mig försökte ideligen ingripa för att stoppa min promenad genom skogen. De skrattade åt mina försök att betvinga vegetationen. Jag ville visa dem att jag inte skrämdes av deras storlek och illvilja, men sanningen var att jag var livrädd. Några våta kladdiga löv gaddade ihop sig och slog med gemensamma krafter undan mina ben så jag föll hårt i marken

Det var då jag upptäckte att självaste jorden under mina fötter också var med på denna jävulska plan att utrota mitt väsen. Marken, och med den alla döda höstlöv reste sig runt mig där jag låg. Tillslut var det enda jag såg av min älskade himmel en liten fyrkantig ruta av blått där långt uppe. De fuktiga ruttna löven kom som en syndaflod ned i min grav och försökte våldsamt att kväva mig.

Mina banemän tog sig in överallt, ögonen, näsan, munnen. De pulserade, krälade och tryckte sig mot mig från alla håll tills jag var helt begravd. Med ett sista plågsamt skrik försvann jag i det tacksamt svarta.