Tuesday, October 25, 2011

Skönheten och blygheten

”Hej”

Sa hon hej till mig? Knappast. Någon står väl bakom mig. Någon lång, vältränad och mystisk. Såklart. Men, jag står ju med ryggen mot gulnad tegelvägg. Vad säger det mig, att skönheten framför mig hälsar glatt på alla gamla tegelväggar i hennes väg?

Det skulle kunna vara så, ja så är det alldeles säkert. Se cool ut SE COOL UT!

”Tjenare”

Vad sa jag nu? Tjenare, som att jag var en fjunig tonåring. Borde jag kanske sagt god dag, hade det varit mer passande? Men förihelvete, vem säger god dag nuförtiden? Min mormor kanske, inte jag. Varför svarade jag inte precis samma sak som skönheten sa?

Nu då? Hon tittar på mig. Stirrar. Stora blå i mina bruna små. Svetten sipprar fram på min rygg. Vad de ögonen gör ont, sticker som stingrockor. En sån rocka som blev Steves öde.

Men säg nått då förfan.

”Inte direkt uteväder idag”

Johan Axel Fucking Lidberg, vad står du och säger. Börja prata med skönheten om vädret. Som att ni satt på vårdhemmet! Och vad var det för mening? Uteväder. Vädret är väl vid jesus alltid ute!

”Har lite bråttom, affären stänger”

Har knappt hunnit mumla fram orden innan jag vänt mig om och gått

No comments:

Post a Comment